photoboot.blogg.se

 

 

Som vanligt var det ett tag sen jag skrev här, men det är så mycket som har hänt. Jag har inte haft tid och det blir väl så ju äldre man blir, man har mer att göra och man prioriterar annat. Men fan vad jagså gärna vill ha någonstans där jag kan skriva ner allt som snurrar i min hjärna.När jag var liten hade jag en dagbok som jag skrev i framtills jag var 17 år men sen glömde jag kvar den i Abu Dhabi 2007 när vi åkte hem. Men det är något som jag ska skaffa mig igen för där kunde jag skriva av mig, skriva ner allt jag känner, tänker, vill och önskar. Det är något jag känner att jag inte kan göra här. Det är och blir för privat. Hur löjligt det än nu låter så fungerar det som terapi för mig. Jag kan naturligtvis berätta allt för min familj men det är en helt annan sak när jag får ner det på papper, jag mår bättre av det och jag mår även bättre av att sen läsa det jag har skrivit. Det är så svårt att förklara men huvudsaken är väl att jag själv, förstår vad jag själv menar haha, komplicerat men det är så livet funkar ibland. Det går inte att förstå allt, det gäller väl att bara acceptera. Se, nu går jag in på något heeeeelt annat.

 

 

Solen sken så fint och himmlen var så klarblå men denna lördag har aldrig varit mörkare och sorgen har aldrig skärt sig djupare. Jag kan ännu inte förstå det som har hänt, jag vill inte inse att det finns så sjuka människor som lever på vår jord. Mitt psyke och min själ vill inte samarbeta, de vill inte begripa vad som har hänt. Allt känns som en jävla mardröm. När min syster berättade vad som hade hänt lördag morgon kunde jag inte andas, mina lungor lyckades inte få grepp om mina andetag. Samtidigt som jag stirrade på Nasra, väntade jag på något mer, jag ville att hon skulle säga att han ligger på sjukhus och att han kommer att återhämta sig men det enda vi fick höra var att Muhammed avled på plats. Mina tårar föll på min kudde och de ville inte sluta rinna ner. Min mamma började skrika och gråta samtidigt som hon bad till Gud om nåd. Min mage vände sig upp och ner, inget kommer någonsin bli som förr. Båda jag och Amina låg som paralyserade kvar i sängen, vi sa inte ett ord till varandra. Jag tittade på min lille bror och hans ögon var fyllda med oro och rädsla. Än en gång har föräldrar förlorat sin son, syskon har förlorat sin bror, en flickvän som har förlorat sin stora kärlek och vänner som aldrig mer kommer att få höra eller se sin vän skratta eller le igen. Varför ska det här hända, alla sjuka saker som man får höra. Vad har hänt/händer med mänskligheten?? Jag kommer aldrig kunna förstå eller föreställa mig hur Muhammeds familj mår just nu. Att en sån fin kille ska behöva mista sitt liv på det sättet. Herregud. Må Gud ta hand om Muhammed och hans familj ♥

Ibland förstår jag mig inte på livet, det kanske inte är mening att man ska göra det. Jag vet och sen, två sekunder senare så vet jag inte längre och innan dess var jag nästan hundra procent säker på det jag trodde att jag visste. Många säger att livet är en gåta, men är det en gåta som ska lösas eller är det en gåta som man egentligen aldrig kommer få reda på svaret. Jag vet inte men jag har mina stunder och ibland undrar jag om det är just nu, just vid de tillfällena som jag känner som jag gör just nu, då jag är som mest levande. Det känns som att mina tankar tar mig till en annan värld, jag dagdrömmer mig så långt bort, och när jag väl hör någon ropa mitt namn så vill jag inte svara men jag svarar för att jag måste. Jag känner mig så ledsen, arg, glad, besviken och tacksam på en och samma gång. Vissa känslor förstår jag mig inte på medan andra vet jag precis varför jag känner som jag gör. Att jag blir ledsen det har jag mina anledningar till, tacksamheten kommer helt naturligt och ständigt men det är ilskan, det är just där jag känner mig kluven. Ibland blir jag så jävla arg, så arg att det nästan känns som att jag brinner inombords och för stunden förstår jag inte vart al ilska kommer ifrån. Jag blir så arg på allt och alla. Men jag vet att ilskan ligger djupare än vad jag själv tror, jag inbillar mig annat när det i verkligheten handlar om något helt annat. Det går långt tillbaka, som barn ville jag göra så mycket och det är just så jag är. Jag vill vara igång, jag vill fortfarande göra så mycket. Det är just det som är grejen. När jag inte har gjort det jag velat blir jag besviken på mig själv vilkt resulterar till att jag blir arg. Jag är arg på världen och allt det dåliga som händer i den, på min omgivning men mest på mig själv. När jag var liten hade jag så många drömmar som jag var tvungen att uppnå som vuxen. Som barn trodde jag inte att jag kunde göra så mycket men som vuxen visste jag att jag kunde göra så mycket mer. Jag visste att jag kunde jobba för att tjäna in pengar och sedan samla in alla mina pengar något jag inte kunde göra som barn. Jag visste att jag kunde ha en större påverkan som vuxen än som ett barn. Jag kunde påverka genom mina handlingar, ord och tankesätt. Jag visste som barn att som vuxen så tar människor en mer seriöst just för att man är vuxen och vuxna är seriösa. Som barn sa jag till mig själv att med mina pengar kunde jag skänka pengar till behövande och med ett budskap kunde jag förändra och påverka människor till att göra bättre ifrån sig. Jag blir så arg när jag vet att jag inte gjort det jag lovat mig själv som barn. Nu sitter jag här framför min dator, med tupac spelandes, så arg på världen och mig själv för att jag vill kunna förändra något som bör få en förändring. Men än är det inte försent eller över. Jag ska kämpa och jag ska uppfylla det jag en gång lovade mig själv! 

Jag skriver fortfarande för den amerikanska nyhetstidningen "New York Beacon Digital", ni kan också följa mig där: http://nybeacondigital.com. Nu har jag skrivit fem artiklar för websidan och jag min sjätte artikel på gång. Här är mitt senaste inlägg, kommentera gärna och sprid :) För att lfortsätta äsa artikelm så är det bara och klicka er in på länken härnedan.

 

 

Nu är det verkligen ett bra tag sen jag skrev något i bloggen, så tråkigt. Jag ville inte att det skulle bli så men när man har fullt upp så måste man prioritera annat. Men nu vill jag passa på och blogga eftersom att jag vet att jag alltid tittar tillbaka på vad vi har gjort under sommaren. Förra året åkte vi till Köln, Tyskland och Abu Dhabi, Arabemiraterna. I år är vi hemma och jobbar. Nu är det mammas tur att åka iväg, koppla av och njuta av hennes ledighet tillsammans med moster och kusin. Min mamma förtjänar så mycket mer än så och jag hoppas/vet att man har det underbart där. Så vad har vi gjort då? Jobbat som fan, hängt med vänner och badat lite. Förra onsdagen började fastan, Ramadan, den heliga månaden för muslimer. Jag har försökt förbereda mig mentalt för denna månad och det har gått bra hittills, Allhamdulilah. Fastan öppnas vid solnedgången, omkring 22.00 och sedan får äta vår sista måltid innan soluppgången vilket är omkring 02.00. Den här månaden är verkligen en speciell månad. 

 

Efter flera långpromenader genom områden, diskussioner och planeringar,

planeringar och diskussioner, och så slutar det hela med lek i en park, barnlekar för barn. 

 

mina vänner.

Efter min träning igår morse, lockade den gröna skogen mig som, innan våren var så dyster och tråkig. Men nu så, woooow! Jag inträde en sån vacker natur och lät stigen leda mig vidare till varje stopp. Alla fina gröna växter, blommor, träd, allt var så himla fint! När jag stirrade rakt upp mot himmeln så sken solens strålar rakt igenom och lyste upp hela skogen. Å så satt jag där, heeeeelt svettig och blöt och skulle krigaaaa för att passa på o ta en massa foton. Nu har jag suttit här och överfört alla foton från gårdagen. Jag hade nästan glömt bort hur fina fotona hade blivit! Som jag tidigare har nämnt så är verkligen naturbilder och bilder från byggnader mina favorit foton. Så fort jag fått min systemkamera så blir det en massa såna bilder! 

 

Photo: Faduma MH

 

 

 

 

 

 

 

 

INTRODUKTIONEN http://nybeacondigital.com/faduma-and-the-stockholm-diaries/

 

 

 

Min favorit frukost tillsvidare, man vet aldrig när jag kommer att tröttna, men nu kör jag på te med "lite" honung och gröt, mjölk med "lite" honung. Jag har bara joggat två gånger denna veckan på grund av tidsbrist, jag skulle egentligen ut och jogga imorse men jag kände mig lite stressad och var tvungen att prioritera annat. Men eftersom att jag jobbar hela helgen med hemtjänsten så får det bli min träning, jag kommer ju ändå hem helt slut med träningsvärk. Det får alltså hli en annan form av motion. Jag har övertalat mig själv att det får bli min sista träning för denna vecka.

 

Nu fick det bli än en gång bli en paus från bloggen men det var inte med mening. När jag tänker tillbaka till varför jag inte hunnit uppdatera bloggen så blir jag helt excited (så komiskt att jag skriver just det ordet, lyssnar nämligen på I'm so excited med Pointers sisters, haha) men jag är verkligen det, jag är hely hypad och det ska det här ska bli såååå spännade! Jag kan ännu inte dela med mig nyheten, jag vill kunna vara hundra procent säker, och först när jag är det, kan jag dela med mig denna underbara nyheten!  Men förutom denna goda nyhet så har vi också haft för oss andra skojiga saker. Pappa har ju kommit hem och sen han kom hem har vi haft megamys här hemma. Vart vi än sitter, köket, sovrummen eller vardagsrummet så är det MYS! Min fina älskade pappa. I måndags bilade jag, Amina och pappa till Uppsala och Gävle. Pappa skulle titta på lastbilar som han ska skeppa över till Somalia, så först fick jag köra till Uppsala, sedan körde pappa till Gävle och Amina hem från Gävle. Hela bilresan påminde mig om när vi var små, vi spelade 80-tals musik och det blev rena nostaligin. Min fina älskade pappa. 

 

 

Jag håller fortfarande igång med min träning, trodde aldrig att den skulle hålla såhär länge men det har den gjort och jag är så stolt över mig själv! Förhoppningsvis så håller det sig hela vägen. Jag är i alla fall motiverad och jag ska fan se en förändring! Leeeets dooooo thiiiis!!!!

 

 

Nu har vi äntligen köpt en dator som vi så länge har pratat om, och denna dator har hjälpt oss med så mycket. Den har sparat mer tid åt oss och satt oss i så mycket bekvämare situationer. Det fick bli en Samsung dator, det blev dyrare även vad vi hade bestämt oss men en dator är dator, och de är lite dyrare men det är bara acceptera läget och förhoppningsvis håller den sig i längd, om inte...försäkring är på plats, hahah! Till nästa gång satsar vi på en systemkamera :)

 

I måndags hade jag varit utan kolhydrater i två veckor, precis som jag hade bestämt mig. Men jag har bestämt mig för att fortsätta vara utan kolhydrater under mina måltider, jag känner inte att det är nödvändigt, allt smakar ändå så gott utan kolhydraterna. Sötsaker är som sagt mitt problem och jag ska försöka hålla mig borta från det. Jag funderar dock på att äta sötsaker en gång i veckan men bara något som jag VERKLIGEN är sugen på. Om jag exempelvis är riktigt sugen på kladdkaka under veckan så ska jag bara äta kladdkaka på lördagen, eller om jag kanske är sugen på Ben & Jerrys så får det bara bli just det, Ben & Jerrys. Anledningen till detta är för att jag ska kunna diciplinera mig själv och lära mig att sluta överdriva så fort jag får tag på något sött. Bara för att jag kan köpa det jag vill betyder det inte att jag ska köpa upp hela godiskiosken som en riktig gam. Men jag har ännu inte bestämt mig, vi får se hur det blir :)

Jag har inte kunnat blogga dem senaste dagarna för att vi har haft fullt upp med tentan som skulle lämnas in idag klockan fyra för att vara exakt. Jag fick världens panikångest eftersom att internet krånglade till sig och vår kurslärare hade stängt inlämningsmappen prick 16.00, så jag kunde inte längre lämna in den eftersom att tiden hade passerat. Istället blev jag tvungen att ringa vår kurslärare samtidigt som Amina garvade ihjäl sig åt min panikattack, men kursläraren var så snäll och lät mig infoga tentan. Nu kan vi ta det lugnt på riktigt. Pappa kom hem i söndags och sedan dess har vi legat i soffan och myst. Min fina älskade, söta, coola underbara pappa. Innan pappa hade kommit hem tog vi bilen och åkte tillsammans med mamma till ikea och shoppade sönder oss som om att vi våra richrich. Mmm, och så skulle vi få plats med alla varor, inklusive mattan och den gigantiska spegeln. Vi åkte från Ikeas med värsta ångesten och så satt Amina och mamma där, mitt i allt samtidigt som jag skulle ha koll på allt som hände där bak, men vi klarade oss bra. Nu ser vårt hem så mysig och fin ut. Vi har små detaljer att fixa men förutom det så är lägenheten så gott som finito.

 

Idag fick jag sällskap av min mamma och Amina under min joggning/promenad tur. Jag har satt upp ett schema för mig själv, hur ofta jag ska springa o så. Jag har bestämt mig för att minst springa tre gånger i veckan, om jag har tid för att träna mer än så, så gör jag det naturligtvis det. Amina och jag har bestämt för att ta med mamma på våra promenader så att hon kan förlora några kilon. Det är inte bara för viktminskningen skull utan även för att det är nyttigt för mamma att få röra på sig lite. Jag pushade på mamma lite och lät henne jogga mot slutet av hennes snabbpromenad vilket ledde till att hon inte alls mådde bra efteråt,  men vi skrattade tillsammans åt mammas panik. Jag orkar inte med mamma, hon är för sööööööt. Amina fick bli mammas personliga tränare, hon gick efter mamma när de gick upp och ner för trappan och Amina pushade och peppade henne i bakgrunden, sedan gick Amina igenom armövningar, lårövningar och allt det där som ingår. Bästa mamma! Hon var så grym idag, mitt fina hjärta! 

Första gången vi blev introducerade till smoothie var i Abu Dhabi 2003 och sedan dess har vi varit som besatta av smoothie. Vi har mixat alltifrån blåbärssmoothie, jordgubbssmoothie, mangosmoothie till avokadosmoothie. Jag älskar det. Men nu var det ett tag sen jag drack en smootie, så till mellanmål mixade jag en banan, några jordgubbar med mjölk och tillsatte till sist lite honung :)

 

 

 

 

Nu har jag varit utan kolhydrater i en vecka, men nu dem två senaste dagarna har jag varit riktigt sugen på något sött. Eftersom att jag har bestämt mig för att vara utan kolhydrater i minst två veckor för att disciplinera mig själv vill jag inte äta något sött förutom frukter. Så för att tillfredställa sötsuget så blandade jag några jordgubbar, mango och lite honung tillsammans med mjölk och det smakade mumsfilibaba! Bilden blev inte så bra, mina kusiner försökte käka upp hela skålen hahha, men jag älskar färgerna :) 

Här satt vi på Köpenhamns flygplats på väg hem, sju på morgonen, helt utmattade efter kvällen innan. Najam låg och sov på en bänk lite längre bort ifrån oss och vi satt där tillsammans, syrran och jag och planerade för framtiden. Jag vill resa, resa någonstans långt bort härifrån och vara borta länge, fota och se saker som jag aldrig trodde att jag skulle få se/uppleva. Sedan ta med mig det hem för alla andra o se. Jag har så många drömmar och så mycket jag vill se. Men det gäller o ha tålamod, jag planerar och planerar och dessa planer ska inte gå till spillo, jag ska se till att det händer om inte Gud vill annat. Så, jag ska skaffa mig en planeringsbok, där jag ska skissa och planera och breda ut mina ideér. Min resa har redan börjar, jag behöver bara fylla på tanken med ideér så att jag har fulltanke som räcker för resten av våra liv. 

 

 

Sedan måndags har jag ätit mina måltider utan kolhydrater, jag tillsätter inte socker till mitt te, flingor och allt annat som man vanligtvis brukar tillsätta socker med. Människor är så bra på att överdriva, vi TROR helt seriöst att vi kommer att dö utan lite socker, utan kolhydrater och allt det där onyttiga som vi egentligen lever så mycket bättre med utan. Jag lagade lite kött med majs, sallad, champinjoner, paprika och fetaost och det smakade så GOTT!! Eftersom att jag älskar att fotografera kommer jag nog att ha lite av mina "vardagsbilder" i bloggen, jag hoppas att ni tycker om bilderna :)