photoboot.blogg.se

Allah, please forgive me and guide my soul, forgive me for my sins and guide me to the right path, help me and all human beings, fill our lives with your love. 

 

Jag brukar sällan ta bilder några på mig själv och jag brukar väldigt sällan lägga upp några, men just dem här två bilderna som jag tog igår morse 07:22, beskriver något, och "det" går inte o beskrivas...men det är en period.

 

 

 

 

 

Till min utställning fick jag ett stipendium som jag fick använda till framkallningen, ramar, kapakartong och all tillägg som var till utställningen och det är jag så otroligt tacksam för. Inte nog med det, utan jag fick också ta med mig mina tavlor hem från utställningen och nu hänger dem här uppe på våra väggar för mina släktingar att se. Jag la till fyra tavlor, två på moskéerna från Abu Dhabi och två tavlor på min vackra, underbara och älskade mamma. Alla foton är tagna av mig och jag känner mig så glad att jag kan faktiskt säga så om någon skulle fråga :) Dem, svart/vita bilderna hänger uppe i vårtrum och dem fyra andra har vi hängt upp i hallen, dem andra bilderna som jag tog alldelse nyss hade för dålig kvalité, min mobil kamera börjar förlora sin styrka. Så tråkigt, eftersom att det är med min mobil som jag tar alla mina foton:( Sorry, för den dåliga kvalitén.  

Idag vaknade jag så betydligt senare, 7:22, och igår hade vi en fin dag tillsammans med Sandra och Noria. Det blev en hel del shopping, framförallt för Ms. Matondo, käk och sedan mys hos Noria där vi gick igenom min gamla blogg från 2007. Så massa fina minnen men vi hann inte gå igenom alla månader och åren, next time. Och så...lite bilder är från instagram.

 

Några bilder som jag redigerade om igår på Amina. Den första och sista bilden är samma bild men de är redigerade på två olika sätt, blått/vitt vs svart/vitt. 

 

Foto: Faduma MH

Modell: Amina MH

 

 

Igår vaknade jag 06:34, helt av mig själv trots att vi la oss sent och jag skulle varken till jobbet eller skolan. Alltså, jag vaknade tidigare än mitt jobb alarmoch idag vaknade jag 06:53. Först blir jag lite irriterad men sen ser jag det från positiva sidan, jag har hela dagen framför mig, då hinner jag med mycket. Men, sömnen är viktig, därför är det kanske inte så jätte bra eftersom att jag lägger mig ändå sent. Men, men...

 

När jag sitter och redigerar mina bilder kan jag ibland ha så svårt att bestämma vilken redigering som är bäst, därför frågar jag ALLTID Amina om hjälp. Men den där lilla lallaren är ibland inte till något hjälp. Jag kan verkligen sitta ett tag och stirra på bilderna, jämföra dem, fram och tillbaka. Här är ett fall, jag vet inte vilken som är bäst. Skillnaderna är att bild 1 ser mer verklig ut. Amina ser ut som en gammal, olycklig kvinna som har slitit under hela sitt liv, medan i bild 2 så ser hon ut som ett spöke som jag har lyckats fånga på bild men bilden ser overklig ut. Men jag vet ändå inte vilken bild som jag tycker mest om, därför sparar jag alltid båda bilderna om det är så att det finns tre, fyra eller fem varianter av samma bild.

 

 

 

Foto: Faduma MH

Modell: Amina MH

 

Foto: Faduma MH

Modell: Amina MH

 

 

 

Foto: Faduma MH

Modell: Amina MH

 

Jag har hamnat i en period som jag känner går så här ------. Efter att vi båda har skaffat oss körkortet, ett körkort som som man har kämpat för, så känns det så konstigt att inte plugga teorin som vi har tidigare råpluggat. Allt känns bara konstigt, och jag hatar när jag känner mig stressad när jag egentligen inte har något att stressa över. Just det, är mitt problem, att jag stressar och känner ångest för något som inte finns att stressa eller ha ångest över. Jag vill hela tiden göra något, och nu när jag vet att vi inte längre måste lägga undan pengar till körkortet så vill jag göra så mycket mer som jag tidigare kände var begränsat på grund av körkortet (Jag klagar verkligen inte, för körkortet var ett mål för mig och jag är så otroligt glad över att ha tagit det, Allhamdulilah). Nu kan vi spara pengar, och sedan starta något. Jag vill starta något, jag vill först börja med att investera pengar på en data och en systemkamera. Jag vill kunna fota vart som helst, jag vill skriva, jag vill hjälpa, jag vill ge, jag vill bygga upp något från starten, jag vill kämpa och kriga för något som jag tror på, brinner för och som jag älskar. Jag vill, jag vill och FAN VAD JAG VILL! Jag vet vad mina drömmar är och jag SKA uppfylla dem, men jag vet bara inte vart och hur jag ska börja. Må Allah vägleda mig, inshAllah. 

Foto: Faduma MH

Modeller: Amina MH & Najam Hussain

 

 

ÅH! Människor säger ibland att det är värt mödan och nu kan jag verkligen säga att det här var värt mödan. För nu kan vi pusta ut och fortsätta framåt. Jag är så stolt över oss, så stolt! När min kusin frågade mig "Hur känns det?" så ville jag säga "Det är som att man har väntat på en nyckel, men man har inte helt riktigt förstått innebörden av nyckeln och dens tillgångar och vilka dörrar som den kan öppna. En nyckel som inte bara är vilken nyckel som helst utan en nyckel som öppnar och välkomnar oss till en helt ny värld" men istället så sa jag "Känslan är mäktig och obeskrivlig". Jag kan helt seriöst inte förklara känslan. Jag har Allah att tacka, Allhamdulilah ♥

Foto: Faduma MH

Modell: Amina MH

 

 

 

Foto: Faduma MH

Modell: Amina MH

 

 

Jag är ju mer aktiv på instagram och på min tumblr än vad jag är här. Där skriver jag även lite texter till bilderna som jag kanske inte gör här. Å andra sidan så skriver jag mer om vad jag gör/gjort som en typisk blogg. Jag är ju medveten om varför jag gör det, jag vill ju minnas vad jag gjort också, vad jag hade för period och hur mitt liv såg åt just då som jag publicerad inlägget.Hursomhelst, jag tänkte infoga några bilder som jag även har plublicerat där. 

Ni får gärna följa mig där med om ni vill: http://phootoboot.tumblr.com instagram: @fadumamh

 

         

 

 

Foto: Faduma MH

Modell: Amina MH

 

"I want to be able to close my eyes and smile, see the great things in my life and feel peace within.

No more struggles and battlefields inside, no more fights with my own thoughts and choices.

I'm letting go of all negativity. Love and joy for you all."

 

 

 

 

 

 

 

För mig, är det här musik. Min absolut favorita genre är reggae, utan tvekan. Jag älskar hur musiken ger en ro, hur man blir gladare av att lyssna på denna fina fina. Hur musiken och texten lyfter upp en och som får en att må bättre. Det finns inget bättre än sweet reggae. Den här låten spelar vi om och om och om och om och om igeeeeen...

 

 

 

 

Jag var och tog en promenad en morgon för någon dag sen, då var jag och promenerade i skogen. Jag träffade på en äldre man med sin hund. Han trodde att jag skulle bli rädd eftersom att hans hund sprang omkring och hade inget koppel, men jag är inte rädd för hundar om det inte är så att jag känner mig hotad. Hursomheslt, han stod där och pratade med mig om hans liv, familj ochsin son som han inte har någon kontakt med. Hur mamman till hans son gömt undan alla hans brev och julklappar, hur han tycker att det är så mycket enklare att prata med mig än sin son. Hur hans son inte vill att han ska kalla sig för hans pappa. Han berättade om sin depression och om hur han egentligen inte vill ta självmord, om de kvinnor som han träffat som bara vill åt hans pengar och som utnyttjat honom. Han var så snäll, så snäll. Jag försökte uppmuntra honom och att aldrig ge upp. Att han ska tala om för sin son om hans brev, försöka se livet från ett annat perspektive. Han blev ju gladare och han sa till sig själv att han ska kämpa för sin son. Han log och skrattade, och tackade mig för att jag ville lyssna på honom. När han var tvungen att gå, frågade han mig om jag har comviq (Comviq, så att han kan ringa billigare, inte om ett nummer utan om jag har comviq) Mitt i skogen garvade jag som en hyena, så att det ekade och det gjorde han med! Haha, vilken skojare! Han avslutade samtalet med att fråga om jag har comviq! HAHAHAHAHHAHAHHAHA!  Han önskade mig en trevlig dag och det gjorde jag med. Sedan gick han åt sitt håll och jag åt mitt. 

 

Foto: Faduma MH

 

Jag tar en kort paus from min uppsats skrivning. Den här gången hade jag faktiskt lite svårare att komma igång, men det finns inga undantag eller smitningar från uppsatser, prov och allt annat som denna utbildning har att erbjuda. Jag tar mig i kragen, örfilar mig själv och sätter igång. Men ibland är det svårt, jag kan sitta vid datorn, stirra på den och fråga mig själv efter timmar; "Vad var det jag skulle göra nu igen?". Nu är jag hursomhelst glad över att jag kommit någonstans, men jag har mycket kvar.Så, dem senaste dagarna har vi varit i LK, vi har varit här en hel del, men det är så mysigt att bara få vara med våra kusiner, umgås, skratta och mysa. Det här stället har en helt annan känsla, jag menar, det är så annorlunda från Stockholm. När vi var yngre tyckte vi att den här stan hade inget att erbjuda, känner fortfarande att LK är en TORR stad, men vad behöver jag egentligen från staden? Det är inte på grund av staden jag har kommit hit, utan för mina älsklingar som bor i staden. Nu när vi har blivit äldre så förstår vi vad det är vi behöver och det vi verkligen inte behöver. Min familj bor här, mina fina kusiner, mina mostrar mina morbror, vår farbror som har varit med och uppfostrat oss. Jag har det så bra har här, så jävla bra. Som en liten semester med mina kaffebönor. 

 

 Jag tog bilden på Amina när vi var i Abu Dhabi, där jag definitivt hittar värme och sol, som jag har saknat så. 

 

Foto: Faduma MH

Modell: Amina MH