photoboot.blogg.se

Ibland förstår jag mig inte på livet, det kanske inte är mening att man ska göra det. Jag vet och sen, två sekunder senare så vet jag inte längre och innan dess var jag nästan hundra procent säker på det jag trodde att jag visste. Många säger att livet är en gåta, men är det en gåta som ska lösas eller är det en gåta som man egentligen aldrig kommer få reda på svaret. Jag vet inte men jag har mina stunder och ibland undrar jag om det är just nu, just vid de tillfällena som jag känner som jag gör just nu, då jag är som mest levande. Det känns som att mina tankar tar mig till en annan värld, jag dagdrömmer mig så långt bort, och när jag väl hör någon ropa mitt namn så vill jag inte svara men jag svarar för att jag måste. Jag känner mig så ledsen, arg, glad, besviken och tacksam på en och samma gång. Vissa känslor förstår jag mig inte på medan andra vet jag precis varför jag känner som jag gör. Att jag blir ledsen det har jag mina anledningar till, tacksamheten kommer helt naturligt och ständigt men det är ilskan, det är just där jag känner mig kluven. Ibland blir jag så jävla arg, så arg att det nästan känns som att jag brinner inombords och för stunden förstår jag inte vart al ilska kommer ifrån. Jag blir så arg på allt och alla. Men jag vet att ilskan ligger djupare än vad jag själv tror, jag inbillar mig annat när det i verkligheten handlar om något helt annat. Det går långt tillbaka, som barn ville jag göra så mycket och det är just så jag är. Jag vill vara igång, jag vill fortfarande göra så mycket. Det är just det som är grejen. När jag inte har gjort det jag velat blir jag besviken på mig själv vilkt resulterar till att jag blir arg. Jag är arg på världen och allt det dåliga som händer i den, på min omgivning men mest på mig själv. När jag var liten hade jag så många drömmar som jag var tvungen att uppnå som vuxen. Som barn trodde jag inte att jag kunde göra så mycket men som vuxen visste jag att jag kunde göra så mycket mer. Jag visste att jag kunde jobba för att tjäna in pengar och sedan samla in alla mina pengar något jag inte kunde göra som barn. Jag visste att jag kunde ha en större påverkan som vuxen än som ett barn. Jag kunde påverka genom mina handlingar, ord och tankesätt. Jag visste som barn att som vuxen så tar människor en mer seriöst just för att man är vuxen och vuxna är seriösa. Som barn sa jag till mig själv att med mina pengar kunde jag skänka pengar till behövande och med ett budskap kunde jag förändra och påverka människor till att göra bättre ifrån sig. Jag blir så arg när jag vet att jag inte gjort det jag lovat mig själv som barn. Nu sitter jag här framför min dator, med tupac spelandes, så arg på världen och mig själv för att jag vill kunna förändra något som bör få en förändring. Men än är det inte försent eller över. Jag ska kämpa och jag ska uppfylla det jag en gång lovade mig själv!